En supermysig höstdikt! Jag tänker på Elsa Beskows böcker och på de där blå almanackorna man hade på lekis där man klistrade in bilder som föreställde olika årtider besjälade i barn och kottar mm
OCTOBER’S PARTY
October gave a party The leaves by hundreds came- The Chestnuts, Oaks, and Maples, And leaves of every name. The Sunshine spread a carpet, And everything was grand, Miss Weather led the dancing, Professor Wind the band.
The Chestnuts came in yellow, The Oaks in crimson dressed; The lovely Misses Maple In scarlet looked their best; All balanced to their partners, And gaily fluttered by; The sight was like a rainbow New fallen from the sky.
Then, in the rustic hollow, At hide-and-seek they played, The party closed at sundown, And everybody stayed. Professor Wind played louder; They flew along the ground; And then the party ended In jolly "hands around." George Cooper
Där slagrutan sänker sig går källådern fram: En knutpunkt för ödet, en allvarsam. Fly inte bort i drömmar om rikare jord. Här är din grund, och makterna har sagt sitt ord.
Det händer, om du gräver här, att ljunghedens mark kan vattnas till en lustgård och lövrik park. Det händer kanske också att din möda blir lönt med några mörka revor av vintergrönt.
Det ena som det andra har ringa vikt mot att du rör ditt eget ödes levande skikt, där ond makt bryts, där skapelse sker, där du och världen växer till mer.
Tro inte dina drömmar ska sannas till sist. Tro inte du ska få igen de ängar du mist. Där slagrutan sänker sig bor sträng hemlighet. Där händer ingenting av det du väntar och vet.
Dra skon av din fot. Var still, slå vakt. Här unnas dig ett möte med födelsens makt. Hur djup jäser jorden. Hennes själ är som din. Här öppnas dig en väg dit in.
"Die Wallfahrt nach Kevelaar" (har glömt hur det stavas och jag har inte boken till hands här på jobbet...) av Heine och "Axel" av Tegnér- om inte hörande till "bästa- dikter"-kategorin, så exempel på poesi som jag skulle vilja förmedla. Lättlästa, men långa. Versifierade berättelser, kan man säga.
Isen har lagt sig på sjön. Djupt sover näckrosens rötter. Kråkornas flitiga fötter skriver rader av tecken i snön. Kan du uttyda deras roman? Den lyder: Fy fan.
Om så det skulle hända att ingen talar till mig alls, vart skall jag då mig vända, vafalls? Jag då skall tala-till-mig-själv och jag skall sjunga-för-mig-själv och jag skall dansa-med-mig-själv en vals.
Här är ännu en dikt på engelska, av W.H. Davies, en engelsk poet som levde1871-1940
LEISURE
What is this life if, full of care, We have no time to stand and stare.
No time to stand beneath the boughs, And stare as long as sheep and cows.
No time to see, when woods we pass, Where squirells hide there nuts in grass.
No time to see, in broad daylight, Streems full of stars, like skies at night.
No time to turn at Beauty´s glance, And watch her feet, how they can dance.
No time to wait till her mouth can Enriche that smile her eyes began.
A poor life this if, full of care, We have no time to stand and stare.
Tycker att den här dikten säger väldigt mycket som man borde tänka på, i vår sönderstressade tid. Det finns en svensk över sättning också, ska se om jag kan hitta den.
