Vi talar sällan om poesi på Bokhyllan. Vad kommer sig detta? Läser ni ingen poesi? Om inte, varför? Vad tycker ni om poesi? Vilken är er favoritpoet? Favoritdikt? Tyck till om poesi. Ordet är fritt. MVH Pejob
Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes, När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå, Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss, Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår; När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla, Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt, Säg, vem räddar dig då? – Vem är den vänliga ängel, Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen, Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? – Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans. Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!" Och i vars levande kraft världarna röras ännu. Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker: Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud. Erik Johan Stagnelius Har ingen uppgift om årtalet. MVH Petter Eremiten
O dessa mörka skogar inom oss där jättarna slumra. Det som vi kallar själen är bara en vandrande solfläck under träden, en uthuggning dit det snedställda ljuset når.
O, nu jag känner hela varat's smärta, så är det då att vara människa ... Man saknar även det man ej värderat man ångrar även det man icke brutit ... Man vill gå bort, och man vill stanna ... Så rivas hjärtats hälfter var åt sitt håll, och känslan slits som mellan hästar av motsats, obeslutsamhet, disharmoni Citat från Dotterns slutreplik i Ett drömspel av August Strindberg Med vänlig hälsning Petter Eremiten
"Vindarnas klagan var så lång, att jag måste dela upp den i två delar. Tyvärr har de kommit i fel ordning. Den börjar med avsnittet "Födda under himmelens skyar..." och forsätter med "De leva som de kunna". MVH Petter Eremiten
De leva som de kunna, en dag om sänder. Stoftets söner i stoft vandra, av stoftet födda till stoft varda de. Fötter att trampa fingo de, vingar icke. Dammiga bliva de, är skulden deras eller din? Vindarnas klagan ur Ett drömspel av August Strindberg
Födda under himmelens skyar jagades vi av Indras ljungeldar ner på den stoftiga jorden ... Åkrarnes strö solkade våra fötter; landsvägarnes damm, städernas rökar, onda andedräkter, matos och vinångor måtte vi fördraga ... Ut på vida havet sträckte vi att lufta våra lungor, skaka våra vingar, och tvätta våra fötter. Indra, himmelens herre, hör oss! Hör när vi sucka! Jorden är icke ren. livet är icke gott, mänskorna icke onda, icke goda heller.
Hej petter eremiten! Gott att du lägger ut en dikt. Tack! Jag tycker mkt om den... och fattar precis vad Aspenström menar... Jag har den där samlingsboken(pocket) där Aspenström har en "lönnäsa" på sin ordinarie näsa. Många tänkvärda dikter!! M v h Mohikanen.
Första sommardagen och syrener: skamsna vänder sig byborna bort, ännu inte vana vid det sköna. I mörkningen smyger de ut, bryter fumligt några kvistar Werner Aspenström ur Litania, 1952
