
| BETYGSATT AV: | Nattugglan |
| FÖRFATTARE: |
José Saramago |
| TITEL: |
Dubbelgångaren |
| VALT BETYG: | 5 |
| Boken var främst: | Fängslande |
| men även: | annorlunda skriven |
| RECENSION: |
|
Tertuliano Máximo Alfonso är en ensam historielärare som är ganska missnöjd med sitt liv. På inrådan av en kollega hyr han en kväll en film, en lättsam komedi, för att roa sig lite. I en biroll i filmen upptäcker han en man som är helt och hållet identisk med honom själv. Naturligtvis måste han försöka få kontakt med denne man till varje pris, även om det sunda förnuftet säger honom att det kanske vore bäst att låta bli...
Det här är en riktigt riktigt bra bok! Texten ser lite avskräckande ut till en början, eftersom författaren använder sig av evighetslånga meningar utan några styckeindelningar. Till och med dialogerna är skrivna i löpande text. Man kommer dock snabbt in i detta och texten riktigt flyter fram utan att vara ett dugg svårläst. Fantastiskt bra skriven! Sedan tycker jag det är så roligt att författaren utnyttjar sin roll som allvetande berättare till att hela tiden komma med anmärkningar på karaktärernas agerande och på saker som händer. Sådana grepp kan fungera riktigt bra ibland och här gör det verkligen det.
Stämningen i boken påminner mig på något sätt om Murakami, även om deras sätt att skriva inte har några som helst likheter. Jag tror att det är mystiken och att man aldrig kan vara riktigt säker på vad som händer som bidrar till detta. Sedan känns Tertuliano Máximo Alfonso som en typisk Murakami-figur också, liksom de vardagliga skildringarna av matlagning och klädbyten.
Jag älskar hela boken, utom det allra sista kapitlet som känns väldigt onödigt och obegripligt.
|
|
|
|