
| BETYGSATT AV: | Nattugglan |
| FÖRFATTARE: |
Haruki Murakami |
| TITEL: |
Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser |
| VALT BETYG: | 5 |
| Boken var främst: | Fantastisk novellsamling |
| men även: | |
| RECENSION: |
|
Murakami gör sig verkligen bra i novellformat. Den övervägande delen av novellerna förtjänar en femma. Allra bäst tycker jag om den korta mycket vackra "Om att råka träffa den hundraprocentigt rätta flickan en vacker aprilmorgon", den kommer jag att bära med mig länge. Andra favoriter är titelnovellen, som är en klassisk Murakami-berättelse med surrealistiska inslag, "Tystnaden", som inte är surrealistisk alls men som skildrar en pojkes uppväxt och problematiska relationer till klasskamrater på ett så fint sätt, samt "Sömnen", ytterligare en lite drömlik berättelse.
Det är Murakamis språk som gör det hela så fantastiskt. Han kan skriva om något helt vardagligt och ändå skapa en känsla av mystik runt det. Det känns som att man kan läsa novellerna många gånger och hela tiden hitta något nytt i dem. Jag får ofta en känsla av att jag inte har förstått allting, men på ett positivt sätt. Särskilt novellen "TV-människorna" lämnar mig med en sådan känsla av en djupare betydelse som är dold för mig. Även titelnovellen gör det.
Det är egentligen bara "Det gröna odjuret" som jag inte alls förstår mig på, och då på ett negativt sätt. Murakami är bättre när han håller sig i gränslandet mellan verklighet och surrealism än när han går för långt åt det övernaturliga. Av samma anledning hade jag svårt för "Den dansande dvärgen" medan jag läste den, men när jag hade läst slut den tyckte jag ändå att den växte.
Något jag också tyckte om var att vissa personer återkommer på olika sätt i de olika novellerna. Jagberättaren är i flera fall en och samma person, men i olika skeden av livet eller kanske till och med i parallella liv? Sedan är det Noboru Watanabe som återkommer gång på gång, och där jag hela tiden får bläddra tillbaka för att se om jag får ihop det. Det får jag för det mesta, men i den sista novellen hänger jag inte riktigt med.
|
|
|
|