
| BETYGSATT AV: | nanne |
| FÖRFATTARE: |
Fausta Marianovic |
| TITEL: |
Sista kulan sparar jag åt grannen |
| VALT BETYG: | 4 |
| RECENSION: |
|
Bygger på författarens upplevelser av Balkankriget, där granne ställdes mot granne och far mot son. Nu bor Marianovic i Sverige och Sista kulan… skrev hon på svenska. Det gav henne den distans hon behövde för att skildra det vansinne hon upplevt. Huvudpersonen är en medelålders, gift bosnisk kvinna med två söner. Familjen består av två muslimer, en serb och så hon själv som är både kroat och serb. Före kriget hade det ingen betydelse, men nu tvingas alla definiera sin etniska tillhörighet. Hon vägrar, har alltid sett sig som jugoslav eller världsmedborgare, och blir genast misstänkliggjord och utanför.
Sönerna skickar hon till Kroatien där hon hoppas att de ska vara säkra. Mannen försvinner med muslimska vapenbröder. Själv blir hon kvar i en alltmer spöklik stad utsatt för etnisk rensning. En dag finner hon sin egen lägenhet bebodd av en främmande familj. Att hon själv överlever är ett mirakel. Särskilt med tanke på att hon trotsar lagar, korsar stridslinjer och nationsgränser för att söka rätt på sina söner som hon mist kontakten med.
Förtvivlat försöker hon förstå vad som händer. Det obegripliga. Hon söker svar i det förflutna, i hur det var före världskriget och under Titos regim. Men först och främst är det en personlig betraktelse över vad nationalism, hämnd och våld kan göra med oss.
|
|
|
|