| BETYGSATT AV: | Arne |
| FÖRFATTARE: |
Trude Marstein |
| TITEL: |
Göra gott |
| VALT BETYG: | 3 |
| Boken var främst: | Överarbetat |
| men även: | experiment |
| RECENSION: |
|
En liten stad i Norge, en helg mitt i sommaren. Solen gassar och Karoline fyller 50. Hon är en av cheferna på ortens stora företag och många bekanta kommer på festen. Men Karoline väljer att avsluta tillställningen på sitt alldeles egna vis. Men boken handlar inte om Karoline även om hon är ständigt närvarande i sinnet hos många festdeltagare. Den handlar inte heller om någon annan person utan om en hel massa personer, närmare bestämt 118 stycken. Berättelsen vandrar från person till person genom ett ögonkast, en dialog, ett tillfälligt möte eller ett telefonsamtal. Karoline själv kommer inte till tals förrän i sista avsnittet. Läsaren får en snabbtitt på livet i ett helt vanlig samhälle med helt vanliga människor en nästan helt vanlig helg...
Trude Marstein har vågat sig på ett litterärt experiment, en slags Short Cuts i megaformat där berättelsen vandrar mellan människor genom smidiga och skickligt gjorda övergångar. Händelser, tankar och dialog flödar samman till en lugn men mäktig flod av ord, precis som livet flyter berättelsen obeveklig på. Trots de korta nedslagen får man en bild av varje karaktär och av miljön, det är väldigt skickligt gjort.
Men det blir för mycket, läsaren orkar inte hålla i sär detta myller av personer. Det är tröttande att vara på helspänn hela tiden och även om övergångarna är smidiga är de ofta oklara, vem är det nu och i vilket förhållande står denne till andra personer i berättelsen? Plus att ordmassan utan nytt stycke och ny rad i dialogen gör det hela svåröverskådligt. Det kunde blivit hur bra som helst, flera av karaktärerna är så intressanta att de kunde givit stoff till en helt egen roman. Men nu blir det rapsodiskt och överarbetat på en gång, tekniskt skickligt men otillfredsställande.
Ett intressant men delvis misslyckat experiment. Men ändå läsvärt, jag har aldrig sett något liknande
|
|
|
|
