BETYGSATT AV:

Den siste Mohikanen

FÖRFATTARE:

William Faulkner

TITEL:

Själamässa för en nunna

VALT BETYG:

Boken var främst:

en intressant skildring av den amerikanska södern

men även:

krypande obehaglig

RECENSION:

Nancy Mannigoe, negress, barnflicka åt en vit medelklassfamilj (välbeställd), står åtalad för att ha dödat ett litet barn i nämnda familj.
Vi befinner oss i den amerikanska södern runt 1950. Samhället är Jefferson med c.a 200.000 invånare . En stad präglad av kyrkliga julfester, välgörenhet, tennis, politik, studentbaler; i högsta grad rasistiskt.
William Faulkner har sannerligen åstadkommit ett suggestivt romanbygge. Det är otäckt bra. Han växlar mellan texter på prosa med väldigt långa och omständiga meningar och partier med repliker som på en scen. Lättläst är det INTE i prosadelarna. Däremot lyckas han med konststycket att få in poesi. Han går tillbaka i tiden, mycket skickligt och med lysande bilder som gör att man ser allting levande framför sig - eller tycker sig se.

Han beskriver samhällets historia - bl a dess fängelse och tingshus. Vi får veta att gamla handlingar ryms i en kista; bl a
hur man "köpte" mark av ursprungsbefolkningen, chickasawindianerna.

Ingenting är som det ser ut att vara. Jag har läst och läst och läst och finner det fortfarande svårt att till fullo tolka Faulkners intentioner. Utan tvivel utgör boken en skarp kritik av livet i den amerikanska södern. Barnets mamma, Temple Stevens, född Drake, är ytterst självironisk när hon beskriver den "lyckade" typiska familjen - bor i rätt område, träffar likasinnade, blir fulla på rätt slags fester, går i kyrkan dagen efter om inte bakfyllan är alltför stor.

Av skäl som jag inte vill gå in på här så är Temple moraliskt sett lika skyldig till mordet som Nancy. Räkenskapens dag kommer även för henne. "Det kokaingalna niggerludret" är inte sämre än den vita, moraliskt förfallna kvinnan Temple som har åtskilligt i sitt förflutna att känna ångest för.

Det finns ett krypande obehag i pjäspartierna. De medverkande är Temple, mannen Gowan och onkeln Gevin (advokat). Även fången Nancy, en fångvaktare och en guvernör är med.

När Temple träffar Nancy för sista gången innan avrättningen (jo, hon har själv begärt att få träffa henne) får man känslan av att det är hennes skuldkänslor som driver henne. Hon har förut haft Nancy som sin "syster i synd". Nancy kan bara upprepa att man ska TRO. I himmelen finns hjälp för alla - även för små, övergivna barn. Temple (gråter inte i hela boken)är mest intressaerad av att veta om det finns plats för henne också.