BETYGSATT AV:

Arne

FÖRFATTARE:

George Orwell

TITEL:

1984

VALT BETYG:

Boken var främst:

Klassisk

men även:

aktuell

RECENSION:

1984 är världen uppdelad i tre stormakter som alltid ligger i krig med varann. Fred och frihet är avskaffat och i Oceanien styr Partiet och dess ledare Storebror genom en total kontroll över medborgarna. Alla i medelklassen övervakas av teleskärmar och angiveri är satt i system. Men Winston Smith, anställd av staten i sanningsministeriet för att ändra historiska uppgifter så de passar den just nu påbjudna uppfattningen, börjar ifrågasätta både partiet och Storebror. Han möter Julia och de inleder en kärleksaffär, något som är strängt förbjudet mellan partimedlemmar. Men det sägs att det finns en motståndsrörelse och paret försöker ta kontakt...

Orwell kan kännas lite passé eftersom 1984 är förbi med god marginal och det är lätt att säga att "så blev det inte". Men faktum är att vissa detaljer är obehagligt aktuella även idag. Jag tänkte direkt på Nordkorea, ett slutet samhälle styrt med järnhand, folket lider ständig brist på förnödenheter medan regimen hotar med yttre fiender och lägger alla resurser på krigsmakten.
Hatpropagandan har Orwell förstås tagit från Hitlers tal och det kan nu kännas lite främmande för oss i väst. Men just detta händer idag i den muslimska världen där mullorna under fredagsbönen piskar upp hatstämning mot USA, Israel och andra oliktänkande, minns Muhammedteckningarna. Och raketbomberna som slår ner då och då bland civila har sin motsvarighet idag i självmordsbombarna.

Orwells avsky och besvikelse över kommunismens utveckling är grundläggande i boken och det är ingen tillfällighet att Storebror är misstänkt lik Josef Stalin... Orwell var mer klarsynt än många politiker på 40-talet, han var helt klar över vad som försiggick i Sovjet. Även detta med jämnstarka block som delar upp världen mellan sig är hämtat frän den verklighet som rådde efter kriget. Det var ytterst nära att det blev ett nytt världskrig mellan de tidigare allierade, precis som han skildrar i boken där allianser skiftar ständigt. Nu nöjde sig våra supermakter med att föra krig via ombud, som i Korea, Vietnam och andra "befrielsekrig".

Men något som jag är förvånad över är författarens förakt för de "vanliga" människorna. Prolerna i boken ses först som det enda hoppet men de visar sig vara lika lättledda och själviska som alla andra. De enda som ifrågasätter finns inom partiet, bland eliten.
Barnen uppfostras till angivare, de är precis som "visgossarna" under häxprocessernas tid i Europa då barns påhittade vittnesmål ledde till döden för föräldrar och grannar.

I skolan läste vi alla de fyra stora dystopierna, 1984, Du sköna nya värld, Fahrenheit 451 och Kallocain. Jag tyckte redan då att Huxleys värld var den minst skrämmande och knappast mardrömslik.Tvärtom, största möjliga lycka år så många som möjligt är inte helt fel även om det sker med hjälp av kloner och droger.Och frågan är också om det inte är bästa sättet att hålla folk på mattan, omåttlig konsumtion och fri sex istf tvång, försakelser och militärism som hos Orwell. Å andra sidan finns Storebrors värld i verkligheten, och har funnits...