
| BETYGSATT AV: | Den siste Mohikanen |
| FÖRFATTARE: |
Viveca Lärn |
| TITEL: |
Värmebölja |
| VALT BETYG: | 3 |
| Boken var främst: | Underhållande |
| men även: | både humoristisk och medmänsklig |
| RECENSION: |
|
Ännu en bok i serien om Saltön.
Vi får följa tobakshandlare Blomgren, den s k Baskermannen (har tjuvläst herrtidningar i 30 år!), f d utrikeskorrespondenten MacFie och hans unga Sara (de får en baby, Selma), Kabben, innehavare av restaurang Lilla Hunden, tjocka Emily, doktor Schenkers dotter och skild från Blomgren, Johanna Karlsson med brinnande (!!) planer...m fl mfl. Viveca Lärn är fenomenal på att följa tidens uttryck och trender. Vilka naturmedel som är "inne" i hälsokostbutiken. Vilka maträtter som ofta serveras. Hur ett återfall "tas" av Tommy, frilansande journalist. Tas, inte "fås".
Allt är skrivet med befriande humor, men rymmer en stark människokännedom. Det tycker jag nog - trots att det naturligtvis inte är "finlitterärt".
Emily längtar till Blomgren (och han till henne) och bor t v i sin pappas gamla läkarmottagning. F ö är det Sara och MacFie som disponerar huset. Allt som oftast uppsöker MacFie sitt eget hus och alla hönorna samt katten Clinton. Han begriper sig inte på spädbarn och skickar efter sin ogifta syster Gertrud. UTAN att fråga Sara först...
Lärn kan skildra Baskermannen, tönten och Mammas gosse, så att han inte enbart blir löjeväckande. Han räknar Blomgren som sin gode vän trots att ingen av dem besökt den andres hem. Han får tillfälligt rycka in i tobaksbutiken och lägger då en duk över alla spelkuponger...
Bland det bästa - tycker undertecknad - är skildringen av Emilys tankar och minnen av fadern, doktor Schenker. Han är med henne i vått och torrt - fast han är död. Så är det nog för många människor. En närstående dör...men finns kvar. Emily, snart 50 år, var i hög grad "Pappas flicka".
Drastiska händelser följer. Ofta komiska inslag, men minst ett chockerande "bokslut". Jag har inte riktigt vant mig vid tanken än. Det är ngt totalt oväntat.
Hon kan verkligen "få till det", Viveca Lärn.
|
|
|
|