BETYGSATT AV: Den siste Mohikanen FÖRFATTARE: Maria Lang TITEL: Kung Liljekonvalje av dungen VALT BETYG: 4 Boken var främst: 50-tals-präglad men även: oväntat gåtfull RECENSION: Jag har nog läst nästan alla Maria Langs deckare flera ggr om. Det är det lustiga att jag heller aldrig tröttnar på dem. Tror numera även att jag minns alla mördare, men det är väl bäst att inte lova för mycket... Svårt att trycka på vad det egentligen är som gör Maria Langs deckare så läsvärda. Det kan ju knappast vara det rent litterära. Jag tror att det är för att hennes miljöer blir så välkända för en: den lilla staden Skoga(i verkligheten Nora) i Bergslagen. Ibland använder hon Sthlmsmiljö eller ngt värdshus i Örebrotrakten. Men i Kung liljekonvalje är det alltså Bergslagen. Först och främst är det väl titeln som är från Frödings dikt. Sedan råkar det vara så att mina älsklingsblommor är liljekonvaljer... 25-åriga Anneli försvinner spårlöst sedan hon gått in i en blomsterhandel; vittne till detta är hennes bästa väninna Dina (som kommissare Christer Wijk blir förälskad i, men det är en annan historia). Ett häftigt skyfall gör att många håller sig inomhus. Nå, Anneli, den ljuva och väna, visar sig bära på en del hemligheter... Det finns olika slags svartsjuka...Själva mordgåtan är kanske inte så märkvärdig, men med den stora människokännedom som präglar Maria Lang (detta är min åsikt, allså)och med oväntade mystifikationer, så vill jag ändå ge betyget 4. Och så är det så joinigt, mysigt att läsa om 50-talet. Hur människorna var. hur de var klädda, stämningen och den ljuva, ljuva junisommaren...	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning