BETYGSATT AV: Arne FÖRFATTARE: Hanne-Vibeke Holst TITEL: Thereses tillstånd VALT BETYG: 4 Boken var främst: Samtida men även: trilogi RECENSION: "Thereses tillstånd" är den första boken i en serie på tre. De andra är "Det verkliga livet" och "En lycklig kvinna". Jag tar alla tre här för att spara plats, de hör ihop men kan också läsas fristående. Therese Skårup är nyhetsreporter på TV. Hon får ihop det med sin kollega Paul, men bägge är helt inriktad på sina karriärer. Så blir Therese med barn men tänker göra abort. Paul, och hennes egen biologiska klocka får dock henne på andra tankar. Men hon har ändå svårt att ta till sig att hon ska bli mamma, jobbar för hårt och är nära att mista barnet. I den andra boken föder hon en dotter, Zarina, men i samma veva får Paul drömjobbet, nyhetsankare på TV2. Redaktionen är i Odense och Therese blir lämnad ensam i veckor med lilla dottern. Hon älskar Zarina över allt annat men knäar under småbarnsoket och är pissed off över att hennes karriär gått i stå medan Paul blir rikskändis. Relationen knakar förstås, när Paul väl är hemma och ägnar sig åt dottern blir hon avundsjuk, värnar om sitt revir och bara klagar på allt han gör. I del tre har det gått några år, Therese är tillbaka i selen men tycker att hon inte kommer någonvart i jobbet, dagishämtning och vård av sjukt barn kommer i vägen. Paul däremot är populärare än någonsin och vill att de ska gifta sig och skaffa fler barn. Therese förhalar, känner att relationen inte bär och är ständigt utmattad. Hon har hamnat i den moderna kvinnofällan och försöker förtvivlat kombinera moderskap, familj och karriär. När hon skickas utomlands på reportageresa träffar hon den dansk-ungerske fotografen Miklós Kováris och ställs inför sitt livs val.... Holst försöker skriva den Stora Samtidsromanen, och lyckas sådär. Hon beskriver träffsäkert konflikten mellan karriär och familj och en relation på väg mot upplösning. Som läsare förstår man snart att förhållandet krackelerar, bägge kör med standardfraser för att upprätthålla skenet inför sig själva och besvärja demonerna. De upprepar "jag älskar dig" som ett mantra, en bön. Men bara ord hjälper sällan.... Men mycket känns som utfyllnad, det hade räckt med två romaner utan att något väsentligt gått förlorat. Då tänker jag främst på beskrivningarna över hur jobbet som reporter går till. Dessutom har hon i varje bok lagt in en liten actionhistoria som extra krydda. Särskilt i sista boken är historien så in i h-e osannolik att det krävs en författare med mycket gott självförtroende för att snickra ihop något sådant. Jag söker ofta efter hintar och crossovers från andra verk eller myter, moderna eller antika, när jag läser. Kanske är den sista actionstoryn en ironisk passning till Jan G. och hans Hamiltonböcker, de är ju samtida.... Personskildringen är jag lite tveksam till, ibland känns den trovärdig, ibland inte. Antagligen är Therese och Paul ganska typiska för dagens karriärsugna mediefolk. Inte bara de som sysslar med media förresten, alla värderas vi numera efter vårt arbete. Jag tycker egentligen inte om någon av dem och deras ständiga gräl om vem som ska ta hand om barnet eftersom båda har så Oerhört Viktigt Arbete. Att gräla om sådant in front of the children är bevis på förbannat dåligt föräldraskap och vad mig anbelangar kan de ta sina karriärer och stoppa upp någonstans. Är jobbet så viktigt, ta steget fullt ut och skaffa en barnflicka så barnen slipper känna skuld och får en trygghet. Men tydligen är det likadant i hela Skandinavien, föräldrar förväntas klara allt själva med hjälp av dagis. Barnflicka är överklassigt, bättre att släpa ungstackarn hit och dit och lida av dåligt samvete.	Titel Förnamn Efternamn Alias     Avancerad Sökning